• Sämre är det levantiska, så kallade perlmokka, med mycket små bönor, nästan som lins. Denna kaffesort har i anseende till sitt låga pris alldeles öfversvämmat vår marknad.
  • Vidare förekommer hos oss java-kaffe af flera slag, delvis ganska goda; förbrukningen häraf har så tilltagit, att det nart nog får anses om det hos oss mest brukliga.
  • Ett godt kaffe kommer även från Bourbon, men förtäres mest i Frankrike.
  • Ceylon och Domingo anses mindre goda.
  • Brasilianskt kaffe intager den lägsta rangen men användes ännu i betydlig mängd af vår allmoge; äfven begagnas det af en del personer såsom tillsats i java-kaffe för att gifva en önskad brytning i smaken.
För kaffeberedning
är det först och främst nödvändigt att rensa kaffebönorna så väl från främmande ämnen som från skämda bönor, hvilka skulle gifva en dålig smak, vidare att torka dem med en fuktig handduk, som befriar dem så väl från damm och färgämnen, som från vidhängade lukt af andra droger, med hvilka de kommit i beröring.

Dernäst kommer rostningen, som må hända är den viktigaste förrättningen vid hela kaffeberedningen. Meningen dermed är ej att bibringa kaffebönan någon särskild smak, utan endast att göra den spröd, så att den med lätthet låter söndersmula sig, och på samma gång genom värmen utveckla dess aromatiska olja, som utgör dess fina, smakgifvande beståndsdel; men som oljan är ytterst flyktig vid stark värme, är största konsten att rosta bönorna jemt och nätt så mycket som behöfs, utan att förstöra något af kraften. Den bruna eller kastaniefärgen är här vid lag den rätta.

Föregående sida