Kaffeplantan (Coffea Arabica) växer i likhet med tébusken på sluttningen af soliga kullar, hålles i buskform vid en höjd af 1,20 till 1,5 meter och har en frukt, som liknar våra körsbär, men med seg hud och i stället för kärna inneslutande två bönor. Busken är rik på blommor och bär under åtta månader af året, så att tre skördar hinna verkställas, hvilka dock fordra stor noggrannhet, ty frukterna mogna ojemt och förekomma således på alla stadier af utveckling.
Bären befrias med maskiner från den sega huden, och återstoden lemnas i cisterner till inträdande jäsning, hvarigenom köttet upplöses och skiljer sig från bönorna, hvilka sedan torkas.
Om kaffebuskens upptäckt förtäljer en gammal sägen, att en hop betande getter och bockar, som ätit deraf, blefvo synnerligen lifvade och, i stället för att vila, företogo sig allehanda muntra get- och bocksprång. Några munkar, som funno djurens munterhet besynnerlig, utforskade orsaken och beslöto profva buskens frukter på sig sjelfve, då de till sin förvåning snart kände, äfven hos sig stor munterhet - med liten fallenhet för bocksprång. Hvilketdera mest förvånade dem, omtalas icke.

  • Det bästa kaffe kommer under namn af mokka-kaffe från Yemen i Arabien, med halfstora, gulgröna bönor, men högst föga deraf anländer till Europa, och sällan eller aldrig kommer deraf något till oss; dessutom blir det på alla ställen omplockadt och uppblandadt, så att om något skulle förirra sig hit, vore det endast den sämsta återstoden af ett äkta mokka-kaffe.
  • En andra sort är det abyssiniska kaffet, med större bönor och mindre fin lukt.






Nästa sida    (eller avsluta!)